Det finns ett flertal olika produkter som kan användas för att rengöra rörsystem och åtgärda stopp. Många av dessa produkter är dock inte bra för miljön då de innehåller skadliga eller giftiga ämnen. I dagens läge baserar de vanligaste rengöringsmetoderna sig på enzymer och mikrober. Dessa metoder löser problem i avloppssystemet på ett till synes liknande sätt, men de har mycket olika påverkan på miljön och vattenreningsprocessen.

Den enzymatiska rengöringsprocessen får fettet att gå från fast form till flytande form, vilket gör det lättare att spola bort fettet i rörledningen. Fettet kommer dock att återgå till fast form senare under vattenrengöringsprocessen, vilket orsakar flera problem till exempel vid rengöringsverket. Att använda enzymatiska rengöringsmetoder är därför förbjudet i flera städer och länder, som till exempel i Sverige. Då enzymatiska rengöringsmedel inte avlägsnar eller löser inte upp annat organiskt avfall än fett, förhindrar medlet inte frätande svavelväte från att bildas i rörledningen.

Att rengöra rörsystem med en hjälp av en biologisk rengöringsmetod istället för enzymatiska metoder är på många vis ett bättre och smartare val. Mikroberna livnär sig inte på enbart fett, utan allt organiskt avfall. Detta betyder att skadligt svavelväte inte bildas i rörledningen. Detta förlänger rörsystemets livslängd. Mikrober använder fett och organiskt avfall som näring och lämnar efter sig enbart vatten och koldioxid. Detta bidrar också till reningsprocessen av avloppsvatten, då det minskar mängden avfall som processas. Den biologiska metoden är också miljövänlig då den baserar sig på naturliga processer istället för skadliga kemiska ämnen. För fastighetsanvändare betyder den biologiska metoden inte bara lägre underhållskostnader utan också reducerade luktproblem. I tabellen intill har vi samlat de väsentligaste skillnaderna mellan den enzymatiska och biologiska rengöringsmetoden.

TABELL: En jämförelse mellan de vanligaste rengöringsmetoderna för rörledningar: enzymatisk och biologisk rengöring.